Socialdemokraternas tidigare raspolitik får Sverigedemokraterna att framstå som antirasister.

maj 16, 2008 by hennix
När man rotar i det förgångna hittar man ofta händelser som krackelerar de föreställningar och den världsbild majoriteten av medborgarna har. Socialdemokraterna har t ex med sin tidigare rasbiologiska forskning, varningar för invandring av (det de kallade :) “mindervärdiga reselement” och omfattande steriliseringar (social sanering) av människor med låg intelligens eller asocial karaktär, bedrivit en raspolitik som får Sverigedemokraterna att framstå som antirasister.
Här kan du läsa om den framstående socialdemokraten Erik Brandt som hyste en ofantlig beundran för Adolf Hitler.

Hitler nominerades till Nobels fredspris av socialdemokratisk riksdagsman

“Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden” Erik Brandt (s)

Adolf Hitler blev år 1939 nominerad till Alfred Nobels fredspris av den 54-årige riksdagsmannen Erik Brandt, prästson från Borrby i Kristianstad län. Brandt var representant för socialdemokraterna i första kammaren. Han fick riksdagsplatsen då den socialdemokratiske riksdagsmannen Gunnar Myrdal reste till USA för att undersöka rasproblemen där ( redovisades senare i hans bok An American dilemma). Brandt var en erfaren politiker som varit varit landstingsman under 12 år.

Så här skrev Erik Brandt till nobelkommittén:

“Till Det Norske Stortings Nobelkomité.

Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå, att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adolf Hitler, vilken enligt miljoner människors uppfattning framför varje annan man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse.

Det framgår av autentiska dokument, att världsfreden var i stor fara i september 1938 samt att det hängde på timmar, att ett stort europeiskt krig skulle utbryta. Den som i detta farofyllda läge räddade vår världsdel från den fruktansvärda katastrofen var utan minsta tvivel i främsta rummet det tyska folkets store ledare, vilken i det avgörande ögonblicket frivilligt avstod från att låta minan springa, ehuruväl han hade fullkomlig makt att släppa loss världskriget.

Av sin glödande fredskärlek, tidigare bäst dokumenterad i hans berömda bok Mein Kampf - näst Bibeln världslitteraturens kanske yppersta och mest spridda verk - och hans utomordentliga gärning att med enbart fredliga medel, utan blodsutgjutelse, med Tyskland införliva Österrike, förmåddes Adolf Hitler vid ovannämnda kritiska tillfälle att avstå från våld vid befrielsen av sina hemlängtande landsmän i Sudeterna och i sin legitima strävan att göra sitt fädernesland stort och mäktigt. Det är högst sannolikt, att Hitler, därest han ostörd av ännu förefintliga krigshetsare får i fred fullfölja sitt höga syfte, inom överskådlig tid kommer att pacificera Europa och kanske hela världen.

Emellertid finns det tyvärr ännu ganska många människor, vilka icke förmå inse storheten i Adolf Hitlers fredssträvanden, och jag skulle av hänsyn till detta faktum icke ha funnit tiden redan nu mogen för ett framförande av Hitler som kandidat till Nobels fredspris, därest icke ett antal medlemmar av Sveriges riksdag föreslagit en annan kandidat, nämligen Englands premiärminister Neville Chamberlain. Ett sådant förslag förefaller föga genomtänkt. Ty visserligen är det sant, att Chamberlain genom sin utomordentliga hänsynsfullhet och förståelse för Hitlers pacificeringssträvanden i hög grad bidragit att rädda världsfreden, men i sista hand låg dock avgörandet hos Hitler och icke hos Chamberlain! Det är Adolf Hitler och ingen annan som vi främst ha att tacka för att fred ännu råder i större delen av Europa, och till honom knytas också förhoppningarna om framtida fred.

På grund av Chamberlains likväl obestridliga förtjänster om freden kunde det möjligen synas påkallat, att en mindre del av fredspriset tilldelades honom, men riktigast torde dock vara, att intet namn får ställas vid sidan av Adolf Hitlers och fördunkla detta. Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden.

Stockholm den 27 januari 1939

E. G. C. Brandt, ledamot av riksdagens första kammare

PS Efter tyskarnas nederlag försökte Brandt inbilla folk att brevet till Nobelkommittén var avsedd som ironi. Att han skulle förolämpa Nobelkommittén på detta sätt är helt osannolikt.

Du svensk

juni 23, 2007 by hennix

Nils-Eric Hennix

Författare till böckerna Demokrati-socialistisk eller frihetlig, Den fornnordiska skapelseberättelsen, Runorna-bokstäver och magiska symboler, Vikingatiden-mytologi och verklighet, Bästa citaten av Oscar Wilde. Utbildningsledare landstinget Dalarna 1976-1985. Informationschef socialtjänsten Malmö 1987-1991. Informationschef Stadshuset Malmö stad 1991-1992. Moderat kommunpolitiker 1981-1984.Partiledare för Frihetspartiet 2003-2005. Partiledare för Nationaldemokraterna 2005-2006. Nu parti-obunden opinionsbildare. PRENUMERATION (gratis) på Hennix Betraktelser: frihet@tele2.se

Bror Duktig lägger näsan i blöt

Iklädd jeans och tenniströja anlände Sveriges statsminister med fru till Kina på officiellt statsbesök där de mottogs med röd matta, militärparad och högt uppsatta regeringsrepresentanter i svarta kostymer.

Jag skäms. Inte bara för att vårt statsöverhuvud var klädd som Stig-Helmer i Sällskapsresan, utan också för det oförskämda att som hedersgäst ge bakläxa åt sina artiga värdar genom att framföra ”krav” på att Kina ska ändra brottslagstiftning samt tillåta en del av landet (Tibet) att göra uppror. I både klädsel och handling framstod socialmoderaten Reinfeldt som en obildad bondlurk i relation till de välklädda och artiga kineserna som inte skulle drömma om att ställa krav på att Sverige ska ändra sin inrikespolitik.

Inte bara Kinas regering, utan i stort sett hela folket och kineser utomlands vill behålla ett enat Kina. Att Kina har dödsstraff för våldtäktsmän, mördare och notoriska banditer är betydligt humanare mot befolkningen än att som i Sverige låta dem härja vilt bland befolkningen.

Kina har en ekonomisk och social politik som ger dem en ekonomisk utveckling utan motstycke (Ca tvåhundrafemtio miljoner kineser har högre personlig levnadsstandard än genomsnittsvensken). Brottsligheten är låg. Folket har en stark framtidstro och motivation att jobba hårt. Kina är världens största exportland. De kommer snart att vara den stora världsmakten.

I detta läge anländer Bror Duktig från det kultursönderfallande och mångkriminella Sverige med världens högsta skatter, förföljelse av nationalister och utan folklig framtidstro, till Kina för att förmå dem att ändra sin inrikespolitik så att den sammanfaller med det svenska etablissemangets värderingar.

Samma naiva, okunniga och självgoda attityd, fast mer högljudd, hade statsminister Olof Palme. Denne Bror Duktigs påverkan utomlands fick dock förödande konsekvenser för miljontals människor. Ett exempel är Rhodesia/Zimbabwe.

Under 1960- och 1970-talet var Rhodesia det rikaste landet i det svarta Afrika. Landet hade haft vitt brittiskt styre sedan 1800-talet. När de vita kom till Rhodesia var landet ett primitivt och fattigt stamsamhälle där de svarta invånarna saknade förmåga att bruka jord eller att utvinna mineralrikedomarna. De vita pionjärerna utvecklade jordbruk, startade företag, bröt mineraler, skapade infrastruktur och byggde städer. Fast den vita befolkningen bestod av drygt 4 % på 1970-talet, så svarade de för 92 % av jordbruksproduktionen. Rhodesia kallades ”Afrikas kornbod” och exporterade sin överproduktion av spannmål till många länder.

År 1965 försökte Storbritannien överlämna Rhodesias regeringsrätt till de svarta. Då utropades Rhodesia till en självständig stat av partiet Rhodesian Front och Ian Smiths styre. FN beslutade om ett handelsembargo mot Rhodesia. USA, Storbritannien, Sverige och större delen av den övriga världen bojkottade landet för att tvinga den vita minoriteten att lämna över regeringsmakten till de svarta. Den socialdemokratiske ”världsförbättraren” Olof Palme var särskilt aktiv och våra regeringar (socialdemokratisk respektive borgerlig) gav hundratals miljontals kronor till den svarta terrorgruppen ZANU, (kommunistisk organisation under ledning av Zimbabwes nuvarande president Robert Mugabe. Palme hade hela det svenska demokratiska etablissemanget med sig och lättledda medborgare bojkottade och hotade bl.a rhodesiska tennisspelare som kom till Sverige.

Strider mellan terrorister och regeringstrupper samt handelsrestriktionerna och bojkotten mot Rhodesia pågick hela 1970-talet. Efter hårda påtryckningar av Henry Kissinger beslutade Ian Smiths regering år 1979 att lämna över makten till den svarta majoriteten året senare. Palme och alla andra ”vi vet bäst”-svenskar jublade när Mugabe och de svarta tog makten. Landet döptes nu till Zimbabwe. De vita invånarnas varningar för svart styre avfärdades föraktfullt som rasism av det politiskt korrekta etablissemanget i Sverige och i andra länder; alla människor är ju lika!

Det rikaste landet i det svarta Afrika med perfekt klimat, bördiga jordar och enorma underjordiska rikedomar är efter 28 år av svart styre troligen världens fattigaste land. Olof Palmes näre vän diktatorn Robert Mugabe har kört landet totalt i botten. 80 % av den arbetsföra befolkningen är utan arbete. De som arbetar har en medelinkomst på 12 kr i månaden. När det vita styret lämnade över var en zimbabwisk dollar lika mycket värd som ett brittiskt pund, nu får man 100.000.000 zimdollar för ett pund. Medellivslängden är den lägsta i världen, 34 år för kvinnor och 37 år för män. Inflationen är f.n. 500.000 %. Mat finns knappt att få tag på, en tredjedel av befolkningen måste få livsmedel från utlandet för att överleva (ändå har fyra miljoner flytt landet). Brottsligheten är enorm. Korruptionen total. Den politiska oppositionen misshandlas, våldtas och mördas av Mugabes ungdomsmilis ” green bombers”.

Mugabes rasistiska politik innebär att vita mördas eller fördrivs och deras jordbruk konfiskeras och ödeläggs eftersom ockupanterna inte vet hur jordbruk bedrivs. Av en kvarts miljon vita är bara ca 20.000 kvar i landet.

Sverige har år för år fortsatt att pumpa in hundratals miljoner kronor till Zimbabwe från oss skattebetalare. Senast år 2006 var det svenska biståndet 131 miljoner kronor. (Grovt räknat har 25.000 lågavlönade svenskar betalat ett års hela löneskatt direkt till Zimbabwe sedan de vita berövades makten).

Sveriges främste Bror Duktig, Olof Palme, är en av de skyldiga till Rhodesia/Zimbabwes undergång. Hans och hans gelikars politiskt korrekta utrikespolitik har kostat oss enorma pengar och inneburit död och lidande för miljontals rhodesier/zimbabwer.

Lyckligtvis är det knappast någon risk att kineserna lyssnar på Reinfeldt och hans meningsfränders råd om hur Kina bör förändra sin politik. En Stig-Helmer från den politiska ankdammen Sverige imponerar inte på det starka, framgångrika och nationella Mittens Rike.

Sensmoral: Den klokaste svenska utrikespolitiken är att inte lägga näsan i blöt.



A
Med anledning av intresset för min blogg som visats efter Norra Skånes “avslöjande”
(löpsedel, nästan hela första sidan, över halva sidan 2 samt en lång krönika) om “högerextremisten Hennix” åsikter om brottslighet, skola och massinvandring:

Prenumerera gratis på Hennix Betraktelser och veckobrev: frihet@tele2.se

Information om Norra Skånes redaktionschefs brott mot anonymitetsskydd och förföljelse av politiskt oliktänkande kommer inom kort på denna blogg.

23 april 2008

Hjältar - i stället för rädda, politiskt korrekta, feministiska, masochistiska politiker

Det behövs helt annorlunda karaktärer och kompetenser för den politiska ledningen av Sverige. De människotyper som nu styr landet i kommuner, landsting, riksdag och regering har egenskaper som gör dem samhällsfarliga. Vem som helst med normalbegåvning kan konstatera detta genom att beakta vad de hittills ställt till med:

en brottslighet som tiodubblats sedan år 1950, nedrustning av sjukvård, polis och äldreomsorg samtidigt som de skänker en fjärdedel av statens skatteinkomster till utlänningar (U-hjälp, EU och försörjning av invandrare i Sverige), fullständig förvildning och anarki i skolorna, massimport av kulturinslag som könsstympning, hedersmord på unga flickor, halalslakt, tvångsgifte, kvinnoförtryck samt bestraffning av svenskar som visar missaktning för invandrare men tillåtelse för invandrare att visa förakt och rasism mot svenskar, en ökad total skattebörda till 60-75 % för löntagare och ca 41.000 kr i månaden skattefritt i grundbidrag för en invandrad sjubarnsfamilj, sänkta kompetenskrav för invandrare i skolor, inkvotering av invandrare till arbeten som annars skulle gå till svenskar, permanent uppehållstillstånd till fler irakier och zigenare än hela övriga Europa, Kanada och USA tillsammans, och så vidare……………

Vi har en statsminister som gör sig till tolk för hela politiska etablissemanget när han meddelar pressen: - Det mångkulturella samhället är mer spännande och mer intressant (än det svenska).

Betrakta våra politikers karaktärsdrag: feminister, jämlikhetsbesatta, manliga veklingar och beskäftiga kvinnor, strykrädda för massmedia, svenskförnedrande och masochistiska i sin underkastelse inför första bästa invandrad muslim, afrikan och zigenare. Tävlar om att vara mest demokratisk, anser att grupparbete är den högsta formen av statskonst, tar aldrig personligt ansvar utan gömmer sig bakom kollektiva beslut, hycklar och vänder alltid kappan efter vinden för att inte stöta sig med dagens politiskt korrekta åsikter.

Vi har inte en enda politiker som t ex befinner sig på Vladimir Putins nivå i fråga om mod, beslutsamhet, handlingskraft, intelligens och karaktär. Putin ensam skulle kunna styra Sverige överlägset bättre än regeringen och riksdagen med dess medelmåttor.

Vid senaste ryska valet avvisade folket både medelmåttor och ökad demokrati. I stället gav de Putin ett förkrossande stort personligt mandat att fortsätta leda detta stora land på ett ansvarsfullt sätt.

Demokratihjärntvättade, mediokra, jantelagssvenskar har svårt att förstå detta.

Jag efterlyser hjälten. Han som reser sig ur den nordiska folksjälen med en överlägsen intelligens och moral. Den handlingskraftige, viljestarke och modige arvtagaren till Oden, eller hans kvinnliga motsvarighet bland de tappraste och insiktsfullaste asynjorma. Hjälten som har modet att offentligt stå för sina åsikter även om han har hela världen emot sig.

Hjälten/hjältinnan kryper inte för motståndarna eller allmänheten genom att ”anpassa sig”, ”inte verka för radikal” eller dölja sina verkliga åsikter. Tvärt om: hjälten/hjältinnan står över den okunniga massan, anpassar sig inte till den politik han föraktar och bekämpar, utan uttrycker i ord, kroppsspråk och handlingar en kompromisslös politisk vision. Endast en nationell uppslutning kring en sådan nordisk ande kan rädda oss från att uppslukas av ett mångkulturellt kaos

Segregering är nödvändigt

Hela samhällsetablissemanget, med riksdagspartierna i spetsen, arbetar frenetiskt mot all segregering. Det ingår i vår tidsdemokratiska masspsykos att alla ska vara lika, likvärdiga och finnas i alla miljöer.

Man anser att alla människor bör blandas: i bostadsområden, på arbetsplatser, i skolor m.m. Riksdagen stiftar lagar och kommunerna startar antidiskriminerings- och jämlikhetsprojekt för att påtvinga en onaturlig blandning av folk inom alla samhällsområden. Man sänker kompetens- och prestationskraven och kvoterar in främst invandrare, men även andra grupper, på arbetsplatser och i skolor.

Den socialistiske demokraten (vilka jag kallar samtliga företrädare för riksdagspartierna) utgår från vanföreställningen att alla är lika. När verkligheten visar dem att vi människor faktiskt är mycket olika, så måste jämlikhetsdemokraten med administrativt våld påtvinga folk en falsk föreställning om att vi ändå är lika och jämlika.

Statsavlönade forskare, konsulter och tjänstemän får betalt för att ljuga att denna konstgjorda ihopfösning av folk är bra för arbetsplatserna, skolorna och bostadsområdena.

Sanningen är den motsatta. Integration, d.v.s. att inlemma olika grupper med varandra, resulterar i konfrontationer, otrivsel, sämre prestationer och förhindrar utveckling.

För att skapa framgångsrika företag och organisationer är det nödvändigt att utveckla och behålla en bra företags- respektive organisationskultur. Med organisationskultur menar man att ledning och alla anställda har samma värderingar om vad som är viktigt i organisationen. Man måste ha formella och informella regler för uppförande, attityder, klädsel, servicekvalitet, ledarskap m.m. som alla måste följa. Att kvotera in personer som inte vill eller kan acceptera organisationens normer, t.e.x. på grund av begåvningsbrister eller religiösa och kulturella orsaker, innebär direkt en försämring av arbetsmiljön, lönsamheten och servicekvaliteten.

Många kommuner köper lägenheter och hus i lugna, trivsamma stadsdelar med skötsamma människor för att placera ut ”problemfamiljer” och invandrare med en asocial livsstil. Därmed är det slut på friden. Det är inte områdena själva som skapar trivsel alternativt otrivsel, utan karaktären på de människor som bor där. Slödder som trivs med att stjäla varandras tvätt, göra inbrott i den gemensamma källaren, klottra på väggarna och spela hög musik på nätterna bör i stället bo med folk som har samma livsstil. Och de skötsamma och hänsynstagande människorna bör bo för sig själva om de ska trivas och behålla sin livskvalitet.

Barn utvecklas inte i samma takt och är olika begåvade. Flickor skiljer sig från pojkar både i beteende och egenskaper. Att barn och ungdomar sammanförs i samma klasser trots intellektuella olikheter och tvingas hålla samma studietakt i 12 år är vansinne. Här är en segregering absolut nödvändig. För att tala klarspråk; Invandrade analfabeter från djungeln eller aggressiva DAMP-pojkar från svenska missbrukarmiljöer ska inte gå i samma klass som överintelligenta, känsliga flickor från kultiverade hem.

Vi vet alla resultatet av den integrerade skolan. Självmorden bland unga flickor ökar katastrofalt, psykiska sjukdomar drabbar barn och ungdomar mer än någonsin, studieresultaten sjunker år för år och våldet i skolorna har aldrig varit värre. Ingenting har blivit bättre av integrationen i skolorna, allt har blivit sämre.

Den totalitära demokratins integreringsprogram kan vi medborgare inte påverka mellan valen. Däremot kan vi förhindra en skadlig integration i vårt privatliv. Om vi vill behålla vår kultur och livsstil är det nödvändigt att vi inte blandar oss med invandrare och svenskar som kan påverka vår livsstil med inslag av kvinnoförtryck, islam, brottslighet, degenererad kultur och annat negativt beteende.

Från den genetiska integreringen, barnalstring mellan nordbor och främmande folkslag, finns ingen återvändo. Denna integrering uppmuntras av etablissemanget men här är det lyckligtvis den enskilde människan som bestämmer.

N-E Hennix

8 februari 2008


Free Web Counter besökare sedan oktober 2007

Demokratin - roten till det onda

Vår tids mest tanklösa myt är att demokrati är det ultimata och bästa politiska system ett land kan styras med.

Den allmänna uppfattningen är att demokrati inte får ifrågasättas. Att ifrågasätta demokratin är lika fruktansvärt som det var att förneka Gud under forna tider då kyrkan styrde befolkningen med järnhand.

Politikerna inom alla riksdagspartier tävlar om att vara sanna demokrater. En oliktänkare som ifrågasätter eller misstror demokratin utsätts för förakt och förföljelse av journalistkåren och det övriga samhällsetablissemanget. Regeringarna, både socialdemokratiska och borgerliga, har beordrat SÄPO att kartlägga och övervaka odemokratiska personer och rörelser. Demokratins makthavare och hantlangare accepterar inga oppositionella oliktänkare. Demokratin är nämligen ett totalitärt politiskt system som kräver absolut makt. Denna makt är mer omfattande, och tränger djupare in i medborgarnas privatliv, än hos många diktaturer.

I denna tid, då det moraliska förfallet närmar sig bottennivå, då brottsligheten är störst i vår trettontusenåriga historia, då våra politiker låter utomeuropeiska folk kolonisera vårt land och tvingar oss att försörja dem - då är det dags att varje tänkande människa ställer sig frågan om de senaste 50 åren av expanderande demokrati gjort oss lyckligare. Har våra liv blivit mer harmoniska? Har vi ett tryggare och laglydigare samhälle? Har gemenskapen mellan människorna blivit bättre? Har kulturen utvecklats och förfinats? Har barn och ungdomar blivit snällare, skötsammare och fått bättre grundkunskaper? Har den enskilde medborgaren fått större politiskt inflytande? Har var och en större möjlighet att bestämma över sitt eget liv och sitt personliga välstånd?

Med otvetydigt facit på hand blir svaret ett rungande nej på samtliga frågor. Folket som helhet har blivit olyckligare. Psykiska sjukdomar och drogmissbruk har aldrig varit mer utbrett. Brottsligheten har tio-dubblats på 50 år. Barn och ungdomar är förvildade och har efter nio års skolgång betydligt sämre kunskaper i matematik och svenska än sjätteklassare på 1940-talet.

Skatten har ökat för löntagarna: från att ha varit 10 % år 1950 till mellan 60 och 75 % i dag (direkta och indirekta skatter). Detta innebär att demokratin tagit ifrån medborgarna deras rätt till den egna lönen. I historisk mening är man slav om man inte får behålla merparten av sin egen inkomst. Man kan inte heller bestämma över sitt eget liv om man inte förfogar över sin egen inkomst.

Den enskilde människans politiska inflytande är numera helt raderat. Väljarna består av en okunnig majoritet som inte ens vet om vi har en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Sämsta kunskaperna har de som röstar på socialdemokraterna. Många av dem vet inte ens vilka riksdagpartier som finns. (Väljarundersökningar av professor Sören Holmberg vid Göteborgs universitet). Gruppen medborgare som är politiskt insatta har således mindre inflytande vid valen än de som är okunniga om respektive partiers ideologier. Mellan valen lyssnar politikerna inte alls på enskilda personers förslag och önskemål eftersom det endast är partiernas program och internt förankrade uppfattningar som genomdrivs. Det står t. o. m. i grundlagen att riksdagsmännens överväganden ska vara självständiga, obundna av instruktioner från väljarna.

Det mest skadliga exemplet på beslut som demokratins företrädare fattat mot folkets vilja är massinvandringen. Medborgarna får varken diskutera offentligt eller rösta om denna ödesfråga.

Att demokratin på sikt störtar Sverige i ofrihet, fattigdom, degenering, kaos, brottslighet och annat lidande beror på den vanföreställning som är grundbult i den svenska demokratin: utgångspunkten att alla människor är jämlika i förstånd och karaktär samt att majoritetsbeslut således alltid är rätt.

Sveriges asyl- och migrationspolitik är en naturlig följd av tron/lögnen att inte bara vi svenskar är lika, utan att även alla andra folkslag är lika oss svenskar. För den sanne demokraten är det obegripligt att så många svenskar oroas för det mångkulturella samhället. I hans inskränkta värld är ju alla lika goda och kloka.

Den dag verkligheten krossar det demokratiska etablissemangets världsbild är det för sent att återskapa det svenska Sörgården vi har i våra hjärtan. Ragnarök väntar.

Nils-Eric Hennix 23 jan 2008

Demokratie – die Wurzel des Bösen

Die am wenigsten durchdachte Mythe unserer Zeit ist, die Demokratie seie das ultimate und beste politische System, mit dem ein Land regiert werden kann.

Nach der allgemeinen Auffassung darf die Demokratie nicht in Frage gestellt werden. Das wäre genauso fürchterlich wie es zu Zeiten der kirchlichen Grossmacht gewesen wäre Gott zu verleumden.

Die Politiker aller schwedischen Reichstagsparteien versuchen als die besten Demokraten angesehen zu werden. Derjenige, der in seinen Gedanken davon abweicht, der die Demokratie in Frage stellt oder der Demokratie misstraut, wird der Verachtung und Verfolgung der Journalisten und der übrigen Gesellschaft ausgesetzt. Die Regierungen, sowohl socialdemokratische als auch bürgerliche, haben die Säpo (der schwedische Sicherheitsdienst) beauftragt, undemokratische Personen und Gruppen zu entdecken und zu überwachen. Die Machthaber und Handreicher der Demokratie akzeptieren keine Oppositionelle die anders denken. Die Demokratie ist nämlich ein totalitärpolitisches System das absolute Macht verlangt. Diese Macht ist umfangreicher und dringt tiefer in das Privatleben der Staatsbürger ein als in vielen Diktaturen.

In dieser Zeit, wo der moralische Verfall sich dem tiefen Abgrund nähert, wo die Verbrechen in unserer dreizehntausendjährigen Geschichte am Größten sind, wo unsere Politiker unser Land von aussereuropäischen Völkern kolonisieren lassen und uns zwingen, diese zu versorgen – da wird es Zeit, dass jeder denkende Mensch sich die Frage stellt ob uns die letzten 50 Jahre mit erweiterter Demokratie glücklicher gemacht haben. Ist unser Leben mehr harmonisch geworden? Haben wir eine sicherere und mehr gesetzestreue Gesellschaft? Ist die Gemeinschaft der Menschen stärker geworden? Hat sich die Kultur entwickelt und ist sie verfeinert worden? Sind Kinder und Jugendliche besser geworden, sowohl freundlicher als auch mehr auf ihren guten Ruf und ihre Erziehung bedacht und haben sie bessere Grundkenntnisse bekommen? Hat jeder einzelne Staatsbürger größeren politischen Einfluss bekommen? Hat jedermann größere Möglichkeiten bekommen über sein eigenes Leben und seinen persönlichen Wohlstand zu bestimmen?

Mit dem unzweideutigen Fazit in der Hand ist die Antwort auf alle diese Fragen ein ausdrückliches Nein. Das Volk als solches ist heute unglücklicher. Psychische Krankheiten und Drogensucht waren noch nie so verbreitet wie heute. In den letzten 50 Jahren sind die Verbrechen um das Zehnfache gestiegen. Kinder und Jugendliche sind verwildert und haben nach der 9jährigen Grundschule bedeutend schlechtere Kenntnisse in Mathematik und Schwedisch als diejenigen, die während der 40er Jahre die Schule nach der sechsten Klasse verließen.

Die Steuern der Arbeitnehmer sind heute vielfältig höher als damals: 1950 waren sie 10 % und heute bezahlen die Arbeitnehmer zwischen 60 und 75 % (direkte und indirekte Steuern zusammen gerechnet). Dieses bedeuted, die Demokratie hat den Staatsbürgern das Recht auf den eigenen Lohn genommen. Von der Geschichte her gesehen ist man Sklave falls man nicht den grössten Teil seines Einkommens behalten darf, denn man kann nicht über sein eigenes Leben bestimmen falls man nicht über sein Einkommen verfügen kann.

Der politische Einfluss jedes Individen ist jetzt total ausradiert. Die Wähler sind eine dumme Majorität, die noch nicht einmal weiß ob wir eine sozialdemokratische oder eine bürgerliche Regierung haben. Die schlechtesten Kenntnisse haben diejenigen, die die Sozialdemokraten wählen. Viele von diesen wissen noch nicht einmal welche Parteien im Bundestag vertreten sind. (Untersuchungen der Wähler, Professor Sören Holmberg, Göteborgs Universität). Die Gruppe der Staatsbürger, die über politisches Wissen verfügen, hat damit weniger Einfluss bei den Wahlen als die, welche die Ideologien der jeweiligen Partei nicht kennen. Zwischen den Wahlen sind die Politiker überhaupt nicht an Vorschlägen und Wünschen einzelner Personen interessiert da nur die Programme der Parteien und intern gesicherte Auffassungen zählen. Es steht sogar im Grundgesetz dass die Beschlüsse der Bundestagsabgeordneten selbstständig und von den Instruktionen der Wähler unbeeinflusst sein sollen.

Das Beispiel eines Beschlusses, der den größten Schaden verursacht hat, und von den Vertretern der Demokratie gegen den Willen des Volkes gefasst wurde, ist die Masseneinwanderung. Die Staatsbürger dürfen weder über diesen umwälzenden Beschluss offen diskutieren noch darüber abstimmen.

Die Demokratie stürzt, auf die Dauer gesehen, Schweden in Unfreiheit, Armut, Degeneration, Chaos, Verbrechen und andere Leiden und dieses beruht auf den Wahnvorstellungen die die Säulen der schwedischen Demokratie ausmachen, nämlich dem Ausgangspunkt, dass alle Menschen betreffend Verstand und Charakter gleich sind und auch Mehrheitsbeschlüsse damit immer richtig sind.

Die Asyl- und Einwanderungspolitik Schwedens ist eine natürliche Folge der Annahme und der Lügen, nicht nur alle Schweden seien gleich, sonderna auch alla anderen Völker seien uns Schweden gleich. Für den überzeugten Demokraten ist es unbegreiflich, dass so viele Schweden vor der multikulturellen Gesellschaft Angst haben, in seiner beschränkten Welt sind alle gleich gut und auch klug.

An dem Tage an dem die Wirklichkeit das Weltbild des demokratischen Etablissemangets zerstört ist es zu spät den schwedischen Sörgården[1] in unseren Herzen wieder aufzubauen. Ragnarök[2] wartet.

Nils-Eric Hennix


[1] Sörgården ist ein schwedisches Lesebuch für die Grundschule, Autorin: Anna Maria Roos. Es wurde 1912 publiziert und beschreibt romantisierend das Lebens auf dem Bauernhof.
[2] Ragnarök ist der Name des Weltuntergangs in der nordischen Mythologie.

Sverige bör lära ryssarna hur ett demokratiskt val verkligen går till

Svenska journalister, politiker och observatörer förfasade sig nyligen över valet i Ryssland. Valet var inte värdigt en demokrati, menade de flesta tyckare. Vissa minoritetspartier hade inte fått demonstrera på de platser de önskat, de hade blivit motarbetade och medierna bemötte dem ofta med tystnad. Men i övrigt gick det rätt till.

Helt klart har Sverige mycket att lära Putin och Ryssland om demokratiska val.

Här i Sverige är demokratin närmast en religion som tillbeds mer än Gud. Inget land i världen är bättre på demokrati än Sverige. Politiker från alla riksdagspartier darrar på rösten av rörelse när de i TV avger sin trosbekännelse och kamp för demokratin och allas lika värde.

Och i den svenska heliga demokratins namn har politiker, stats-/kommuntjänstemän och massmedia under de senaste riksdagsvalen visat hur ett riktigt demokratiskt val ska gå till;

De har förbjudit Sverigedemokraterna att hyra möteslokaler och valstugor, förbjudit dem att affischera, förbjudit dem att annonsera i tidningar, stängt deras websida, förbjudit dem att demonstrera, avskedat sverigedemokrater från deras arbeten, uteslutit dem från Facket, uppmanat folk att bojkotta företag som ägs av sverigedemokrater, plockat bort Sverigedemokraternas valsedlar från poströstningslokaler, placerat Sverigedemokraternas valsedlar i undanskymda hörn i vallokaler, vägrat att publicera pressmeddelanden från Sverigedemokraterna, vägrat dela ut Sverigedemokraternas tidningar och broschyrer med Posten, gemensamt kommit överens om att i alla sammanhang kalla Sverigedemokraterna ”främlingsfientliga” och i alla sammanhang ge dem enbart dåliga omdömen, och så vidare….

Med tillfredsställelse har demokratins främsta företrädare även sett mellan fingrarna när kommunistiska ligister misshandlat sverigedemokrater och vandaliserat deras partilokaler och privata bostäder.

Efter valen har riksdagspartierna heligt lovat väljarna att de ska frysa ut Sverigedemokraterna och bilda allianser så att rösterna på Sverigedemokraterna blir ogiltiga i praktiken. I vissa fall ändrade kommuner antalet ledamöter i nämnder och styrelser så att Sverigedemokraternas representanter inte kunde få sina invalda platser.

Ryssland har mycket att lära av Sverige. Våra politiker och journalister vet hur man verkligen tystar oppositionen under ett val.

9 dec 2007

Grattis Danmark!

Svenska journalistkåren var eniga inför gårdagens val i Danmark: Pia Kjaersgaards danskvänliga/välfärdsnationalistiska Dansk Folkeparti skulle gå tillbaka och mångkulturella Ny Alliance med partiledaren Naser Khader skulle bli ett parti att räkna med. T.o.m. Svenska Dagbladets “expert” och historiker Håkan Arvidsson som bl a verkat vid Roskilde Universitet skrev i förrgår att ” Dansk Folkeparti tycks ha förlorat sitt grepp över den stora massan. Istället stormar ett nytt parti, Ny Alliance, fram.”

Verkligheten är den motsatta. Journalisterna och universitetsexperterna hade som vanlig gett uttryck för sitt önsketänkande i stället för att göra en opartisk och professionell analys.

Dansk Folkeparti ökade sitt inlytande till 14 % av rösterna medan valets “Svarte Petter”, Ny Alliance, bara fick 2 %, ett fullständigt fiasko. 98 % av väljarna ville inte rösta på det mångkulturparti som svenska journalister och politiker så starkt hoppats på.

Danska folket valde åter den framgångsrika högeralliansen med Venstre som största parti. Sedan socialdemokraterna kastades ut ur regeringen och Anders Fogh Rasmussen tog över och lät Pia Kjaersgaard indirekt sköta invandrarpolitiken så har Danmark gjort ett hämnadsväckande lyft, både ekonomisk och mentalt. Några exempel: skatterna har sänkts, lönerna är betydligt högre än i Sverige, det finns i princip ingen arbetslöshet utan i stället arbetskraftsbrist (företagen skriker efter svenskar), sjukvårdsbesök är gratis och läkare kan rycka ut till hemmen dygnet runt även för mindre åkommor, massinvandringen har stoppats (endast 13 irakier togs emot förra året), friska arbetsvägrande invandrare mistar sina socialbidrag, om invandrarbarnen inte går till skolan och begår brott kan familjen mista barnbidragen osv.

I går gjorde Malmö kommunstyrelses ordförande Ilmar Reepalu (s) ett fullständig obegripligt uttalande i TV när han menade att Danmarks nuvarande regering är ett hot mot öresundsregionens ekonomiska tillväxt. Detta sägs alltså av en socialdemokratisk toppolitiker vars egen stad, Malmö, har en 80% arbetslöshet i invandrarstadsdelar, där tusentals malmöbor måste åka till Danmark för att få jobb, där ca 150.000 bra skattebetalare har flytt till andra kommuner, där hemlösa tiggare syns överallt, där personrånen är 300 % fler än i Köpenhamn (fast Köpenhamn har sex gånger fler invånare) och att Malmö stad förra året tog emot fler irakier än Danmark, Tyskland, Norge, Storbritannien och Irland tillsammans. Massinflytten av utländska socialfall är så katastrofal att Ilmar Reepalu själv vänt sig till regeringen och bett att Malmö ska slippa ta emot fler invandrare!

Verkligheten är att Malmös socialdemokratiska ledning och Sveriges invandringspolitik är ett hot mot öresundsregionens tillväxt.

Danmarks statsminister pekade i en valdebatt nyligen på Sverige som ett avskräckande exempel på hur det går när man tillåter massinvandring.

14 nov 2007

E-brev till migrationsminister Tobias Billström

I SR P1:s program Kaliber 11 nov. avslöjas att så gott som alla irakier som kommer till Sverige har falska id-handlingar. Passförfalskningarna är en industri. Bara i år har 37.500 invandrare “tappat” sina pass och skaffat nya. Totalt är 200.000 svenska pass på drift. Varje pass kan användas av många personer. En irakier i Göteborg har fått ut 12 pass på sex månader, eftersom han “tappat” ett pass i snitt var 14:e dag.
Varje dag kommer ca 70 irakier till Sverige. Trots att nästan alla är id-bedragare (enligt Kaliber) som lurar svenskarna om vilka de är, så får 90 % av dem stanna i landet.
Hittills har som bekant ca 100.000 irakier fått stanna i Sverige och belastar vår sjukvård, socialtjänst, kriminalvård, skolor, äldreomsorg m.m. till miljardkostnader för skattebetalarna.

Många länder vägrar att ta in irakier. Grekland har 0 beviljade uppehållstillstånd beträffande irakiska asylsökande. USA som är skulden till massemigrationen från Irak lär bara ha tagit emot 500 irakier sedan de startat kriget. Sverige tar emot fler irakier än hela övriga Europa tillsammans. Varför?

Tobias Billström, hur kan du som ansvarig minister belasta oss svenskar med denna massinvandring av id-bedragare från Irak?

11 nov 2007

tisdag, oktober 30, 2007

Det politiska åsiktsförtrycket

I Sveriges TV “Gomorron Sverige” i dag kunde man se ett sorgligt exempel på hur en forskare i genetik, Ulf Gyllensten, påstår att det inte finns några skillnader mellan t ex vita europeer och afrikaner, speciellt inte i hjärnan och den genomsnittliga intelligensen. Anledningen till denna desinformation är ett uttalande av nobelpristagaren i medicin/genetik James Watson, där Watson som en av världens främsta genetiker hävdar att det är en betydande intelligensskillnad mellan olika raser. (James Watson är en gigant inom forskningen, jämförbar med Darwin och Kopernikus.)
Genetikern Ulf Gyllensten menade att nobelpristagaren James Watson inte har någon vetenskaplig grund för sitt påstående! Ett häpnadsväckande påstående som naturligtvis avlägsnar all trovärdighet för Ulf Gyllensten som forskare och “expert”.
Under den politiskt korrekta TV-intervjun motsäger dock Gyllensten sig själv och säger att svarta och vita “delar huvuddelen av gener”. Intressant är då mängden av gener som svarta och vita inte delar!
Förklaringen till Gyllenstens märkliga desinformation kommer i slutet på intervjun där han säger att han och andra forskare i Sverige “under lång tid varit väldigt, väldigt måna om att ha en diskussion om de moraliska och etiska konsekvenserna av forskningsresultaten”. Med andra ord: Vi ska hålla tyst om skillnaderna mellan olika raser eftersom det skulle avslöja den politiskt korrekta lögnen om att det inte finns några raser eller skillnader mellan folkslag. Forskarna vet också att deras karriär skulle vara slut och statsbidragen till dem stoppas om de avslöjade den fulla sanningen.
Det är märkligt att alla dessa desinformatörer aldrig kan förklara vilken godomlig eller genetisk lag som skulle åstadkomma en närmast total likhet mellan folkslagen. Du och jag kan identifiera en asiat, en afrikan och en europé, men forskaren i genetik låtsas vara oförmögen att se någon skillnad. De politisk korrekta genetikerna påstår med dårens envishet att kejsaren är påklädd fast vi andra ser att han är naken. H C Andersens saga i modern tappning.

Vi lever i ett samhälle där det politiska åsiktsförtrycket är så stort att varken vetenskapsmän eller historiker får presentera sina upptäckter för allmänheten.

Det enda som kan bryta detta tankeförbud är karaktärsegenskapen MOD. Om fler forskare, historiker och politiker bröt sig ur skaran av ryggradslösa slavkaraktärer så skulle lidandet i världen kunna minskas betydligt, eftersom adekvata lösningar på samhällsproblem då kunde tillämpas.

Läs om James Watson och Richard Lynns forskning om skillnader mellan folkslag:

Wikipedia om James Watson:

James Watson
James Dewey Watson, född 6 april 1928 i Chicago, Illinois, är en amerikansk medicinforskare, en av upptäckarna av DNA-molekylens struktur. Han var chef för Cold Spring Harbor Laboratory i delstaten New York, men lämnade den posten den 25 oktober 2007 efter stark kritik av uttalanden han gjort vilka kritikerna menade var rasistiska [1].
Watson erhöll en kandidatexamen (B.Sc.) i zoologi vid University of Chicago 1947 och en doktorsexamen (Ph.D.) vid Indiana University i Bloomington år 1950, varefter han begav sig till Köpenhamn för vidare studier.
År 1952 började Watson vid Cavendish Laboratory vid universitetet i Cambridge, där han mötte Francis Crick. Med hjälp av bland annat Rosalind Franklins resultat från röntgendiffraktionsexperiment föreslog de en spiralstruktur för DNA, som de publicerade i tidskriften Nature år 1953. Tillsammans med Maurice Wilkins belönades de 1962 med nobelpriset i medicin för sina upptäckter.
År 1988 utsågs Watson till ledare för Human Genome Project vid USAs National Institute of Health, en befattning som han behöll till 1992.

Watson har ofta uppmärksammats för sina ställningstaganden i olika politiska och religiösa frågor. I framförallt USA har hans åsikter ofta betraktats som kontroversiella. Han är en uttalad ateist liksom förespråkare av genmodifierade grödor, vars fördelar han anser vida överstiga eventuella miljörisker. Han har bland annat sagt att de flesta argument mot genmodifiering är ovetenskapliga och irrationella.

James Watson promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007. [2]

Läs här om James Watsons uttalande om afrikaners intelligens:
http://www.aftonbladet.se/uppsala/article1045319.ab

Läs även här om Professor Richard Lynns mätningar av olika rasers intelligens:
http://www.rlynn.co.uk/pages/Richard-Lynn-and-Tatu-Vanhanen-IQ-and-Globa-Inequality.asp

posted by N-E Hennix | 8:27 PM

torsdag, oktober 11, 2007

Veckans facit på “fri, demokratisk uppfostran”

Angående veckans mest uppmärksammade mord då tre 16-åringar mördade en jämnårig pojke, två 16-åringar mördade en medelålders man samt två 16-åringar blev skjutna av en 55-åring vars familj blivit misshandlad, hotad m.m. av ungdomarna under två års tid utan att polisen eller socialtjänsten stoppat ligisterna.

Resultatet av den demokratiska ”fria uppfostran” ser vi varje dag; en skrämmande brutalitet, hänsynslöshet och brottslighet som sköljt över hela samhället. Andra generationens barn med ”fri uppfostran” ägnar sig ofta redan i 14-årsåldern åt fritidsaktiviteter som recenseras i dagspressen; rån, misshandel och mobbning. Ca 25 % av eleverna i årskurs 9 vid Göteborgsskolorna har utsatts för rån, våld eller hot15. Ca 70 % av flickorna i 17-årsåldern har utsatts för sextrakasserier16. O.s.v. Alla rapporter som publiceras visar att utvecklingen går mot ett allt brutalare samhälle. Före den ”fria uppfostrans” tid var barn inte fria att ägna sig åt att skada sina medmänniskor. De fick lära sig att ta hänsyn. Men dagens socialistiska demokrater rynkar på näsan och säger med avsmak att ”den auktoritära uppfostran vill vi inte ha tillbaka”.

Den moderna, demokratiska tolkningen av ”frihet” omfattar förkastandet av våra förfäders värderingar och pliktkänsla. Familjen, och släkten, som i årtusenden inneburit trygghet, gemenskap och förpliktelser, betraktas som en ofri boja av den socialistiska demokratins ideologer. Kvinnan ska inte ”tvingas” (eller tillåtas) vara hemma och uppfostra sina barn. De ska uppfostras i kollektiv anda och lära sig leva demokratiskt.

Krossandet av familjen är en av de socialistiska demokraternas mest omfattande politiska gärningar i Sverige under 1900-talet. Detta i kombination med skolans och socialtjänstens pedagogik sedan 1960-talet har resulterat i en skrämmande dekadens bland barn och ungdomar: egoism, våld, mobbing, brottslighet, psykiska sjukdomar, slöhet, sämre fysik, lägre intellektuell förmåga, sämre baskunskaper, förvildning, avsaknad av självdiciplin, etikett och social kompetens m.m.

Den senaste veckans tre mord med 16-åringar inblandade är bara symptom på vad vi har att vänta i framtiden. Ungdomsvåldet kommer att öka och de äldre medborgarna är tvingade att själva försvara sig med våld. Samtliga riksdagspartier, socialarbetarkåren och vårt ”humana” rättsväsende garanterar denna utveckling.

Nils-Eric Hennix

posted by N-E Hennix | 12:05 PM

söndag, oktober 07, 2007

Free Web Counter

Free Counter

söndag, september 30, 2007

CENTERPARTIETS RÖTTER

Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) har initierat en utredning som ska ge förslag på hur också den svenska landsbygden ska bli mångkulturell. Tydligen har svenska bönder mycket att lära av afrikaner, araber m. fl. om hur boskapsdjuren ska behandlas och hur jordbruket kan utvecklas. Men framför allt så är Centerns och regeringens problem att bondestammen till 99 % består av renrasiga nordbor.

Centern är partiet som mer än de andra gjort en helomvändning i sin ideologi och som nu med full kraft motarbetar de ideal som partiets grundare stod för.

Nedan följer avsnitt ur ett intressant föredrag som författaren Sven Eriksson höll i Skåne i somras.

—————————————————————————————————————

Det nuvarande Centerpartiet har gjort, och gör stora ansträngningar, för att dölja att partiet tidigare (som då hette Bondeförbundet) var mycket nationalistiskt och fosterländskt. Bondeförbundet kunde t.o.m. hylla och delvis ta efter den tyska nationalsocialismen.

Bondeförbundet grundades i Falköping år 1910, då tidningen Landsbygden startades av Carl Berglund och John Kjellman. Den sistnämnde som chefredaktör och ansvarig utgivare. Deras samarbete höll till hösten 1917. De representerade två linjer: Berglund ville att Bondeförbundet skulle vara ett politisk parti,,men arbeta som fackföreningsrörelsen. Kjellman ville med Bondeförbundet skapa en nationell samlingsrörelse.

Det fanns en tredje pionjär: Elfrid Durango med Jordbrukarnas Riksförbund. Denna rörelse propagerade mer än Bondeförbundet för nationell samling. Det nationella för bonderörelsen på den tiden tog sig särskilt uttryck i rasens rening.

Utöver de nämnda bondeförbunden fanns ett särskild bondeförbund i Skåne med Elof Eriksson i spetsen. Han var utpräglad nationalist och passade därför inte in i den bonderörelse som redan under 1920-talet började förlora mycket av sin nationella karaktär. Eriksson avgick därför år 1921.

Hur gick det för bondepartierna? Bondeförbundet och Jordbrukarnas Riksförbund slogs ihop 1921. Partinamnet blev Bondeförbundet. Den nationella inställningen kunde dock fortsätta, något förlamad under 1920-talet, men partisekreterare Ferdinand Nilsson väckte till liv den i bondeleden slumrande nationalkänslan med ett nytt partiprogram 1933. Ur detta program:

  • De sedligt och moraliskt nedbrytande krafter, som verka i riktning att upplösa familjebanden, måste bekämpas.
  • Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.
  • Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.
  • Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenerande inflytelse.
  • Bondebefolkningens bevarande och stärkande utgör förutsättningen för fyllandet av dess fäderneärvda uppgift i statslivet och en grundval för svensk nationell utveckling.
  • Vi vilja verka för……..fosterländsk folkgemenskap.

Både Bondeförbundet och Jordbrukarnas Riksförbund understödde professor Herman Lundborg i kampen för den svenska rasens renhet och läran om rasbiologi. I boken Bondepolitiska funderingar (1922) författad av James Kjellman återges denna lära. Där varnas för folkets ”underminering och utrotning” om inte åtgärder vidtages för rasens renhet.

John Kjellman gav ut en bok år 1918: Taggig stängseltråd. Budskapet var att bonden skulle bygga en mur av taggig stängseltråd runt sin gård, d.v.s. svenskarna skulle skydda sitt land mot intrång av dåligt inflytande. John Kjellman skrev i bokens företal:

Tanken är att bönderna (svenskarna) skola se om sitt hus och stänga ute de människor vilka såsom rövare och tjuvar kommo för att tillfoga dem ont… Tanken är också ett slags aktivt försvar för de gamla svenska värdena, försvaret av gammal god moral, hederlighet, arbetets ära, familjens helgd m.m. …….Genom eget strävsamt arbete ha vi nått välfärd . Nu hotas denna välfärd både andligen och materiellt genom inflytande utifrån. Försvaret av vad generationer uppnått symboliseras av byggandet av en mur med taggig stängseltråd runt de egna värdena.

Att Bondeförbundet till stor del i början var ett nationalistiskt parti visar ett tal som hölls den 1 juli 1917 vid en s.k. sommarfest vid Gamla Upsala högar av dr. J Sandström. Sandström sade bl. a. att ”Det nationellas målsmän ha städse hos Sveriges bönder haft sitt bästa stöd i kampen mot partihövdingar som för egen fördel, för eget maktbegärs tillfredsställande satt det helas, satt rikets välfärd och oberoende på spe.

Vårt svenska folk är genom sin härstamning från germanernas renaste blod och genom sin gärning i världen ett adelsfolk”.

Sista meningen i talet lyder: ” Jag vill sluta med gamle kung Göstas maning: Varen svenske!”.

tisdag, september 04, 2007

Lustmördarna

Förra veckan började årets björnjakt. Folk som njuter av att döda, utan att själv riskera sitt liv, erbjuds tillfälle att få utlopp för sina primitiva instinkter. Längtan efter att få döda är så stor hos dessa personer att de utan tvekan lägger ned många tusen kronor på vapen, utrustning, licens, resor m.m.

Dalmasen Peter Axelsson dödade i Orsa en märkt björnunge på 59 kg. Lappen Anders Skum, Ammarnäs, sköt en björnhane ovan odlingsgränsen och lappen Mattias Pirak en björnhona utanför Jokkmokk. Tomas Jansson i Sjulsmark sköt en tre-årig björn med två skott genom lungorna. Hur kändes det, frågade en reporter från Norrbottenskuriren. - “Kul”. Det var ju min första björn, svarade den stolte mördaren som berättade att han ska ha björnhuvudet som trofé hemma på väggen. Tomas Jansson försökte filma dödandet av björnen men misslyckades till hans förtret.

I Jämtland sköts två björnar av icke namngivna förövare. Någon av dessa skjutglada herrar skadsköt en björn som går en plågsam död till mötes eftersom den kom undan dödspatrullen. Också i Ljusdal och Ovanåker sköts två björnar av okända hjältar.


I Västernorrland mördades en försvarslös björn av 47-årige Torkel Norling från Billdal i Göteborg. Björnen hade flytt upp i ett träd när den ”modige” jägaren på tryggt avstånd kunde skjuta den.

Torkel Norling har dödat ett hundratal vildsvin, främst i Skåne, och är också road av att döda lodjur. Björndödandet har Norling dokumenterad på en videokamera fastsatt vid gevärsstocken. Till en lokaltidning har Norling sagt att han tycker det ska bli roligt att se filmen. Detta uttalande säger allt om sinnesbeskaffenheten hos denne och andra björnjägare. Det är ”roligt” att se den skrämda björnen fly upp i ett träd, bli skjuten och ramla ner på marken under ångest och hemska plågor. Så roligt att jägaren vill se filmen om och om igen. ……….Det är en speciell känsla att skjuta sin första björn, menade Norling.


Och sådana personer tillåts gå lösa på stan. Torkel Norling är hunduppfödare till råga på allt.

Varför anmäler inte dessa jägare sig som frivilliga i något krig så att de får fullt utlopp för sin okontrollerade mani att döda? Svaret är enkelt: de törs inte riskera sina egna liv. De väljer försvarslösa flyende djur till offer och inbillar sig att de är modiga “killers”.

Om jag hade politiska mandat för det, så skulle dessa björnjägare omgående avväpnas i väntan på ovillkorlig krigsplacering i främsta frontlinjen vid första bästa krig eller terrorbekämpning någonstans i världen där Sverige “hjälper till”. Oavsett björnjägarnas ålder. Där får lustmördarna själva uppleva ångest, smärta och död.

Björn, lodjur och vildsvin är djur som Torkel Norling tycker om att döda

söndag, juli 29, 2007

Nordiska Festivalen - den stora nationella mötesplatsen

Trots att journalister i dagspress, kvällspress, regional-TV och riks-TV under flera dagar gjort tappra försök att indirekt uppmuntra AFA och annat kommunistslödder att störa Nordiska Festivalen så blev det inga som helst sammanstötningar. Besvikelsen hos vänsterjournalisterna är säkert en aning ångestframkallande.

Förvånade, upprörda och oroligt springande hit och dit på Tyringe järnvägsstation konstaterade ett gäng proletärklädda och hållningslösa journalister att det vankas nya tider på de politiska ytterkanterna; hundratals nationalister lät sig gärna fotograferas där de stod och väntade på bussarna till festivalen. Några professionella motdemonstranter fanns inte på plats. En enda person (som befann sig på säkert avstånd och nära poliser av rädsla) skrek “inga rasister på våra gator” och möttes av ett rungande gapskratt från folkmängden. Han hade nog inte intelligens för att inse det komiska i situationen; 100-tals rasister var redan på gatorna! Slokörad tystnade han direkt och försvann. Han var på fel plats vid fel tillfälle och med ett idiotiskt budskap.

Årets Nordiska Festival slog rekord i deltagarantal. Som vanligt ljuger Kvällsposten, och skriver i dagens tidning att ” Nazisterna samlade omkring 250 extremister till sitt möte”. I själva verket var det mer än dubbelt så många deltagare, dvs drygt 500 fosterlandsvänner från många nationalistiska grupper. Här fanns unga, medelålders och äldre. Män och kvinnor. Hundar och barn.
Troligen har Värestorp Folkets Park aldrig tidigare haft så skötsam och trevlig publik en lördagskväll. Inget bråk, inga otrevliga fyllon. Bara politiskt medvetna nationalister tillhörande den nordgermanska folkstammen. Alla med en gemensam politisk vilja; att rädda sitt folk från rasblandning och ett Sverige som framtida U-land.

På festivalen kunde besökarna köpa mängder av intressant litteratur som man inte hittar hos vanliga bokhandlare. Prussian Blue, de femtonåriga tvillingsystrarna Lynx och Lamb Gaede från Kalifornien, hade kö av beundrare som ville ha deras autografer på CD-omslag, armar och tröjor, före och efter flickornas framträdande på scenen. Frank Rennicke, den populäre, tyske, nationelle trubadurens CD-skivor fick snabbt svenska ägare mellan hans bejublade uppträdanden.
Den tyska musikern Barny som bland annat uppträtt i Tyskland, Belgien, Schweiz och Frankrike och Saga, svensk sångerska inom frihetsrockgenren, missade jag tyvärr eftersom jag då satt i ett av serveringsplatserna i trevlig gemenskap med vänner från när och fjärran.

Två av talarna, Thomas Rackow och Dan Eriksson, hade jag förmånen att lyssna till. Rackow är medlem i riksstyrelsen och chefsideolog för Junge Nationaldemokraten. Han höll ett insiktsfullt, intressant tal på tyska som översattes perfekt. Insiktsfullt, intressant och engagerat var också Dan Erikssons appell till festivalsbesökarna. Övriga inbokade talare: Emmanuel Brun dÁubignosc, Henrik Johansson och Andreas Nilsson missade jag tyvärr.

En ny era har inträtt i svensk politik. Den nationella rörelsen är nu så stor, och har så många anhängare, att den äntligen kan arrangera möten utan att hindras av onda krafter. Polisen skötte sig föredömligt när de värnade om festivalsdeltagarnas säkerhet.

lördag, juni 23, 2007

Noll tolerans

Denna vecka väljer jag att översätta och vidarebefordra veckobrevet från Pia Kjærsgaard, ledare för Dansk Folkeparti. Jag har träffat Pia flera gånger och lyssnat till hennes tal och debatter. Pia Kjærsgaard är en modig, handlingskraftig och intelligent person. Ingen har gjort så mycket i modern tid för Danmarks folk som hon.

———————————————————————————————-Det är antingen medveteten ondska eller otillåten naivitet, när vissa personer försvarar muslimer som vill använda förskolor till äggkläckningsanstalter för antidemokratiska islamister. Oavsett den ena eller andra förklaringen, så är man totalitarismens nyttiga idiot om man tolererar intoleransen..

Det är inte bara allvarligt och oroväckande att i måndagens morgon-TV höra Jan Hoby, representant för LFS ( Landsföreningen för pedagogisk personal), på fullt allvar försvara den förskola på Nörrebro i Köpenhamn som är övertagen av extrema muslimer, vilka vill förbjuda flickor och pojkar att leka tillsammans och neka dem att få en uppfostran med demokratiska värden.

Precis som Lenin hade användning för ”nyttiga idioter” för att genomföra sin sovjetiska revolution i Ryssland för 90 år sedan, har islamisterna över hela världen användning för supportrar och naivister som talar för deras sak. Oavsett på vilket sätt de ”nyttiga idioterna” i olika länder stöder islam, därför att de är förblindade av islamismens retorik eller otillåtet naiva, så blir resultatet detsamma: islamisterna får stöd där de skulle ha motstånd, förståelse när de skulle mötas av förakt.

Den muslimske författaren Salman Rushdie har upprepade gånger försökt väcka de sött slumrande västerländska politikerna genom att göra dem uppmärksamma på att om förra århundradets kamp var riktat mot kommunismen och nazismen, så är nog detta århundradets avgörande kamp riktad mot islamismen. Rushdie är en prisvinnande författare, som de flesta säkert minns sedan han fick en dödsdom av Irans ledare för att han skrivit den islamkritiska boken Satans-verserna.

En annan muslimsk författare, somaliskan Ayaan Hirsi Ali, levde under beskydd i Holland innan hon var tvungen att ta konsekvenserna av hoten mot henne, och reste till USA. Tidigare hade regissören av den islam-kritiska film hon skrivit manuset till, Theo van Gogh, blivit bestialiskt mördad på öppen gata i Holland.

Islamismen breder ut sig, inte bara i arabiska och muslimska länder, utan också i Europa och Danmark. Det är inte för skojs skull som de demokratiska krafterna i Turkiet kämpar en bitter strid mot den galopperande islamismen i deras land. Just Turkiet har under möda och besvär gjort målinriktade försök att skapa en demokratisk, muslimsk republik – och även om jag inte anser att Turkiet av i dag är demokratiskt, så är det dock det muslimska land som kommit närmast.

Vad är det med oss, som inte lyssnar till alla de som under stora offer och risk för liv och lem varnar oss för den fara som islam utgör?

Vad är det med oss, som med en underlig, naiv och övertolerant visdom inte bara tillåter, utan även försvarar intoleransen och medeltidsmörkret?

Vad är det med oss, som räcker handen till de som, med utgångspunkt i en förskola i Nörrebro i Köpenhamn, tänker kämpa för en islamsk stat i Danmark – en stat, där islam och profeten Muhammeds ord styr allt och alla?

Detta kan inte fortgå!

Vi är danskar, och vi är i Danmark. Våra värden är fred, frihet, jämlikhet, lika människovärde, omsorg och hjärtlighet. Inte heligt krig, diktatur, förtryck, huckle, ondska och underkastelse.

Vi har alla vår frihet. Den är bara begränsad av lagen och av alla andras rätt till samma frihet. Friheten innefattar inte intolerans, förföljelse och förtryck.

Det bör inte vara svårt för var och en att ta ställning: för friheten och glädjen, emot diktaturen och mörkret.

Med vänlig hälsning

Pia Kjærsgaard

torsdag, maj 24, 2007

Carl von Linné

Rasbiologins grundare Carl von Linné

föddes i dag för 300 år sedan och firas med pompa och ståt över hela Sverige. Och under hela året firar de svenska universiteten minnet av sin mest berömde professor. Våra hundralappar pryds sedan länge av geniet Linné från Småland.

Carl von Linné klassificerade inte bara växterna, utan även människorna, med sina naturvetenskapliga metoder. Han var den förste som inordnade människan i naturen enligt biologiska principer. Linnés människolära delade in människan i olika raser med olika fysiska och mentala egenskaper. Därmed lade han grunden till den moderna rasbiologin.

Carl von Linné placerade in människorna i ett hierarkiskt system där de olika raserna har olika värde. Högst på skalan ansåg Linné vara Homo europeus med egenskaper som: vit, skarpsinnig, uppfinningsrik, vacker och styrd av lagar. Homo afer klassificerade han lägst på den mänskliga skalan: svart, lat, slarvig, listig och styrd av plötsliga infall. Linné var tveksam till om vissa raser tillhörde människosläktet eller aporna.

Massmedia i det politiskt (och vetenskapligt) censurerade Sverige skriver helsidor om Carl von Linné denna vecka, men de utövar total mörkläggning om hans klassificering av människan. Etablissemangets politiskt korrekta vidskepelser får inte avslöjas.

Ett undantag finns dock: Göteborgs stadsmuseums kommande utställning Människan i Linnés trädgård (2 juni 2007 – 7 januari 200 8) visar Linnés egna texter om människan. Utan politiskt korrekta tillrättavisanden! Museet vill komplettera bilden av Carl von Linné och anser att det är farligt att mörklägga en del av historien. All heder åt en sådan inställning.

tisdag, april 03, 2007

DISKRIMINERING

Etablissemanget, dvs politiker, journalister, stats- och kommunavlönade tjänstemän och andra som tagit sig rätten att bestämma över medborgarnas tankar, domderar jämt om sin absoluta nolltolerans mot diskriminering. Men deras påstådda motstånd mot diskriminering är bara en av de stora lögner som dessa politiskt korrekta hycklare pådyvlar folk utan att rodna av skam.

I en av Sveriges största synonymböcker förklaras ordet diskriminera som: behandla olika, särbehandla, behandla orättvis, missgynna, segregera, göra åtskillnad mellan, differentiera och sätta i strykklass. Är det inte just detta som hela samhällsapparaten gör?

När en företrädare för ett nationellt parti vill hyra en lokal i Folkets Hus eller annan kommunägd (medborgarägd) fastighet så nekas han detta i hela Sverige. Denna diskriminering är både rätt och berömvärd enligt etablissemangets diskrimineringsmotståndare.

När en företrädare för en muslimsk organisation, (som vill avskaffa demokratin, införa brutala sharialagar, utöva kvinnoförtryck, tolerera hedersmord och endast accepterar kött från plågade djur [halalslakt]), vill hyra en offentlig lokal så går det utmärkt och med största välvilja.

När en vanlig svensk, 50+, nekas inträde till en nattklubb där vakten inte tycker att han platsar bland unga trendiga fjollor så är det helt i sin ordning för DO (Diskrimineringsombudsmannen) och etablissemanget.

Men när en invandrare (oavsett ålder, berusningsgrad eller klädsel) nekas inträde på samma nattklubb så blir det ett herrans liv bland journalister, politiker och åklagare. Rättvisans beskyddare rycker in och DO med advokater kräver 10.000-tals kronor i ersättning åt den diskriminerade invandraren. Nattklubbsägaren riskerar även att mista sitt alkoholtillstånd och därmed gå i konkurs.

På den kommunala bostadsmarknaden vräks nationella aktivister samtidigt som invandrare får förtur i bostadskön. De privata hyresvärdar som nekat en invandrare bostad blir kontinuerligt uthängda i press, radio och TV.

Skötsamma SD:are, ND:are och NSF:are har avskedats från anställningar på grund av sina politiska åsikter. Invandrare, oavsett politiska åsikter eller kriminalitet, inkvoteras på lediga jobb och arbetsgivare erhåller både bidrag och sänkt skatt för att anställa en invandrare i stället för en svensk.

Svenska skolelever tvingas ta av sig tröjor med svenska flaggan, vikingabilder och andra fosterländska symboler. Muslimska elever nekas aldrig att bära huckle och att med denna demonstrera sin vilja att störta demokratin och införa religiös diktatur där alla måste underkasta sig mullornas vilja.

Nationellt inriktade professionella skribenter blir aldrig publicerade i media. Invandrare som inte behärskar svensk grammatik har ändå gräddfil till kultur- och debattsidor.

En svensk som arbetat och betalt skatt under 50 år får ofta lägre pension än en invandrad pensionär som aldrig tidigare varit i Sverige.

Och så vidare….

I svenska synonymböcker bör det nu stå:

Diskriminering = missgynna invandrare

Positiv särbehandling = missgynna svenskar, speciellt nationalister

I ett framtida nationellt Sverige kommer begreppen att få omvänd betydelse.

torsdag, februari 22, 2007

Quo vadis, USA?

De politiker och finansmän som styr USA, EU-länderna m fl stater tror att enbart politiska och ekonomiska modeller är det som skapar utveckling och välstånd. Allt de säger och gör visar detta. Majoriteten av befolkningarna har också denna vanföreställning, vilket avspeglas i de demokratiska valen.

Allmänt så tror etablissemangen inom politik, media och finans att USA kommer att behålla sin ställning som världens rikaste och mest innovativa land inom överskådlig framtid. USA:s politiska ledning har troligen inte tänkt tanken om att de kanske är på väg mot en ekonomisk misär. Själv är jag övertygad om att USA har nått sin höjdpunkt och att vi snart kommer att se början på slutet för denna världsmakt. Denna nedgång kommer inte att bero på USA:s kapitalistiska system, detta är vida överlägset all ekonomisk socialism. Orsaken är i stället att socialismen avskaffats i Ryssland och Kina och att dessa länder har intelligenta och arbetsamma befolkningar. Ryssland och Kina skulle ha uppnått högt välstånd för flera decennier sedan om inte socialistisk politik hindrat utvecklingen.

I USA blir de europeiska invandrarnas ättlingar allt färre i relation till befolkningen. Silicon Valleys högteknologiska välfärdsinnovatörer ersätts mer och mer av salsa- och hiphop-kulturernas hamburgerätande och mångbarn-alstrande bidragsproletärer. Detta kan bara sluta på ett sätt.

All modern forskning och tusentals års historia bevisar att det är människors intelligens och karaktär som avgör om ett land skapar välstånd eller misär. All modern forskning och tusentals års historia bevisar också att olika folkslag har skillnader i genomsnittsintelligens och generella karaktärsdrag. Den politiskt korrekta tron att det inte finns några generella skillnader mellan olika folkslag är inget annat än vidskepelse.

Välståndet i Kina och Ryssland växer så det knakar. I och med att marknadsekonomin släppts lös och skatterna är låga så frigjordes en ofantlig kreativitet och arbetslust. Kineserna är otroligt arbetsamma och ryssarna ofta välutbildade. De båda ländernas befolkningar lever i en miljö där hårt arbete och företagsamhet lönar sig. Kinas ”kommunistledare”, som nu prisar marknadsekonomin, har sagt att de inte kommer att införa svensk politik med höga socialbidrag och höga skatter. –”Detta skulle bara uppmuntra folk att vara lata”, sade en kinesisk regeringsföreträdare i TV för en tid sedan.

Inom några decennier kommer Ryssland och Kina att vara de främsta stormakterna, både ekonomiskt och politiskt. USA kommer att falla ihop i misär och inre konflikter. Kanske utbryter ett inbördeskrig eller att några stater bryter sig ur de förenta staternas union och bildar etniska hemländer när hispanics och afroamerikaner är i majoritet.


*Quo vadis: latin ”vart är du på väg”. En sägen omtalar att aposteln Petrus yttrade dessa ord när han flyende från Rom mötte den återuppståndne Jesus på vägen Via Appia.

torsdag, januari 11, 2007

Jämlikhet

Den svenska socialistiska demokratins mest heliga princip är jämlikhet. Jämlikhetsideologin strider mot naturens ordning och går stick i stäv mot den urvalsprincip som utvecklat oss från reptiler till människor. Om de socialistiska demokraterna begränsat sig till en jämlikhet som innebär samma medborgerliga rättigheter och skyldigheter för alla, så hade allt varit väl. Det hade då funnits utrymme för olikheter, naturlig utveckling och det vi kallar ”liv”. Men jämlikhetsförespråkarna har betydligt mer långtgående strävanden. De vill ha en likriktning och jämställdhet som leder både individerna och samhället mot en katastrof.

”Jämlikhet” är det mest falska och i praktiken skadligaste av de tre blodbesudlade begreppen från franska revolutionen. Någon jämlikhet finns inte och kan aldrig uppnås, såvida inte staten tar hand om allt barnalstrande och klonar exakta människokopior. I dagens samhälle hävdar demokratins främsta företrädare, med extatisk darr på rösten, att de ”står för alla människors lika värde”. Och det fasansfulla är att de menar vad de säger. De pekar på kärnan i deras naturvidriga ideologi. I den socialistiske demokratens tankevärld är den simplaste tjuv, lustmördande pedofil och hänsynslösaste våldtäktsman inte mindre värd än den mest omtänksamme, skötsamme och idealistiske missionär som ägnat sitt liv åt att hjälpa andra. Detta synsätt innebär att samhället uppmuntrar till lågsinthet, brottslighet och hänsynslöshet.

Några exempel på förhållanden vi alla känner till:

Svagt begåvade grundskoleelever tvingas till samma studietakt och gå i samma klass som överbegåvade elever, och tvärt om.

Betygen är slopade i grundskolan ända till årskurs 8, för att inga begåvnings- och kunskapsskillnader ska framgå.

Artighet och hänsynstagande lärs inte ut i skolorna. Dessa manér är inte demokratiska.

Arbetare har efter skatt ofta mindre inkomst än ickearbetande socialbidragstagare.

Alla har samma “människovärde” hyllas som princip. Rånmördare, våldtäktsmän, inbrottstjuvar, djurplågare och andra brottslingar jämställs med moraliskt högtstående människor som ägnar sitt liv åt att hjälpa människor och djur.

Respektlösheten omhuldas. Barn respekterar inte äldre. Män respekterar inte kvinnofrid. Poliser får acceptera förolämpningar från allmänheten. Skolelever respekterar inte sina lärare. Och så vidare.

En invandrare som aldrig betalt skatt i Sverige har rätt till samma (ibland fler) sociala förmåner och bidrag som den svensk som arbetat och betalt skatt i 40 år.

Vi kan konstatera att oartighet och respektlöshet är jämlika dygder. Ingen ska behöva visa respekt för någon annan. Skolelever kallar sin lärarinna för hora. Barn skriker ”gubbdjävul” åt den äldre mannen som påpekar att de inte får cykla på trottoaren. Den 20-åriga undersköterskan hunsar respektlöst med den 90-årige långvårdspatienten och kallar denne vid förnamn. Ungdomar på moped rycker åt sig pensionärens handväska. Biobesökaren talar i mobiltelefon. Barn skriker och stör restauranggäster, utan tillsägelse från föräldrarna. Förskolläraren uppmanar inte barnen att lämna sittplats åt den handikappade åldringen som står i bussen. Överallt ser vi resultatet av den jämlika
demokratins respektlöshet. Tron att dagens socialistiska demokrati skapar ett humanare samhälle är en fullständigt inkonsekvent föreställning. Demokratin resulterar i ett allt inhumanare och brutalare samhälle. Till och med diktaturer har betydligt vänligare och mindre brottsbelastade medborgare än vår jämlikhetsdemokrati.

I takt med den socialistiska demokratins allt större inflytande har det skett en markant degenering i människornas skriftspråk, tal, kroppsspråk och klädsel. Eftersom varenda obildad och vulgär buse är jämlik den artigaste och mest välformulerande estet så har också deras sätt att kommunicera jämställts. Om vi jämför en vanlig medborgares personliga brev till en närstående för 100 år sedan med dagens, så framgår det att nutidens skriftspråk saknar den eftertänksamma och vänligt konstnärliga utformning som våra förfäder kunde prestera. I dag har många ungdomar (som uppfostrats till sanna socialistiska demokrater) ett obildat, rått talspråk som flödar av svordomar, könsord och amerikansk gettoslang. Rap-”musik” med aggressiva texter som vimlar av våldsbudskap och grova sexuella uttryck är mode i Sverige. Rapsångarnas obscena gester, negativa attityder och primitiva hoppande på scenerna i 20 nummer för stora kläder är kulturtillskott som staten gärna ger ekonomiska bidrag. Gettokultur är mer jämlik än överklassens estetiska finkultur.

Vem som helst kan konstatera att de flesta barn och ungdomar är fulare klädda än tidigare generationer, trots att de aldrig i historien haft bättre ekonomi. Före den socialistiska demokratin var folk, inklusive de fattigaste arbetarna, måna om att vara välklädda under helger och vid sammankomster. Och det är inte bara i tal och klädsel som nedgången skett. Även kroppsspråket är hållningslösare, mer negativt och aggressivare i det demokratiska jämlikhetssamhället. Vidare förändras utseendet på demokratins barn av i dag till en primitivare position genom de ringar som de låter aptera på näsan, öronen, läpparna, tungan, naveln och könsorganen. Ingen människa med fullt förstånd undgår att se den skrämmande degenering som svenska folket är utsatt för, i jämlikhetens namn.

Den onaturliga jämlikhetstanken hos de socialistiska demokraterna har distanserat sig så långt från verkligheten att de t.o.m. förnekar vetenskapliga fakta beträffande genetikens betydelse. Hela samhällspedagogiken är uppbyggd på vanföreställningen att miljön har större betydelse för individernas utveckling än de genetiska förutsättningarna. Trots att de senaste decenniernas forskning inom genetiken har visat att arvets betydelse för människornas fysik och psyke har en större inverkan än man tidigare i sina vildaste spekulationer kunnat föreställa sig, så lunkar den demokratiska samhällspedagogiken och politiken vidare ut i okunnighetens och vanföreställningarnas verklighetsfrämmande träskmarker. Socialhögskolorna, socialtjänsten, kriminalvården och annan samhällspedagogisk verksamhet fortsätter att predika den politiskt korrekta lögnen om miljöns avgörande betydelse. Samhällets institutioner förbrukar årligen många miljarder kronor på felaktiga metoder och ofta rent skadliga verksamheter. Trots att samhällspedagogerna i dag har facit på att metoderna bara har förvärrat samhällsklimatet, så vägrar de att ändra ståndpunkt. Det striden nämligen mot hela deras demokratiska och socialistiska jämlikhetsideologi.

Skulle politikerna och de berörda offentliga tjänstemännen ta del av t. ex. HUGOs forskningsresultat (världens största beteendevetenskapliga/medicinska forskningsprojekt) och acceptera dagens kunskap, så hade hela samhället utsatts för en genomgripande förändring. Dessutom skulle de politiska idealen förändras och en ny samhällsordning hade uppstått. Detta scenario kommer den socialistiska demokratin att motarbeta till sista blodsdroppen. Därför har de skapat en otroligt stark ”demokratisk värdegemenskap” som föraktar alla för dem obehagliga vetenskapliga fakta. Den ”demokratiska värdegemen-skapen” är helt enkelt en religionsbekännelse. Likt andra religioner så bryr man sig inte om vetenskap och erfarenhet. Tron är viktigast och man accepterar bara en lära: jämlikhetens.

(ur boken “DEMOKRATI – socialistisk eller frihetlig?” av N-E Hennix)

Gott nytt år

Jag är dock övertygad om att denna önskan tyvärr inte kommer att uppfyllas för alla. Och för varje år kommer min önskan om ett gott år att bli uppfylld i allt mindre omfattning. Sverige är nu ett land där misshandel, stölder, mobbing, kulturell tillbakagång och allmän karaktärslöshet kontinuerligt ökar och förstör livskvaliteten för alla svenskar.

Förra året fick Skåne fler invandrare än hela Danmark tog emot. Majoriteten invandrare, de flesta utomeuropeer, bosatte sig i Malmö, Helsingborg och Landskrona. Livskvaliteten för skåningarna är nu lägst i dessa tre städer. I invandrartäta skolor råder fullständigt kaos. Lärare har helt tappat greppet och hotas, kränks och misshandlas. Elever rånas, förolämpas och misshandlas varje dag. Skolorna utsätts för ett hundratal mordbränder varje år. Kunskapsnivån bland eleverna, både svenska och invandrade, har sjunkit anmärkningsvärt.

Hot och våld förekommer mot sjukvårdspersonal, arbetsförmedlare, poliser, socialtjänsteman, skatteadministratörer m fl. I lilla Landskrona, som tidigare var en lugn idyll, törs kvinnor inte vara utomhus på kvällarna. Invandrargäng stryker omkring på stan i jakt på försvarslösa icke-muslimska offer. I en skola har flickor strejkat och stannat hemma eftersom de inte vill förolämpas eller misshandlas av de manliga eleverna (med osvensk kvinnosyn).

Rån, misshandel och våldtäkter är inte längre ovanligheter som i gamla Sverige, utan ingår i det normala livet i de tre invandrartäta skånestäderna.

Under förra året ökade antalet asylsökande med 40 %. Beviljandet av asyl har också ökat till 40 % av alla ansökningar (år 2004 beviljades 10 %). Enligt uppgifter från Statistiska Centralbyrån invandrade 96 800 personer till Sverige förra året. Så många invandrare på ett år har Sverige inte haft under hela vår historia . Anhöriginvandringen som tillkommer brukar vara ca 170 % av de som beviljats uppehållstillstånd. Om vi räknar med att (endast!) 100.000 anhöriga tillkommer så blir den totala invandringen närmare 200.000 personer. Majoriteten av invandrarna kommer från Irak och Somalia . Iraker tas emot med öppna armar av sitt grannland Syrien och behöver inte uppehållstillstånd just i Sverige. Men bidragen lockar, en sjubarnsfamilj får ut minst 35.000 kr netto i bidrag varje månad i Sverige.

Somalierna har mängder av länder i Afrika att välja på, men ingen av dessa länder erbjuder arbetsfria inkomster till döddagar. Hittills har invandrarna från Afrika och Arabländer varit i stort sett helt beroende av socialbidrag m.m. under lång tid och de närmare 200.000 nya invandrarna kommer nu att belasta sjukvården, bostadstillgången, skolor, barnomsorg, socialtjänst m.m. Observera att detta bara är förra årets invandrare. Glöm inte heller att det var Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som beslutade om förra årets massinvandring.

Det handlar således inte om invandring i vanlig bemärkelse. Det handlar om en KOLONISERING av Sverige. Resultatet av denna kolonisering blir på sikt otrygghet, kriminalitet, våld, kvinnoförtryck, undermålig sjukvård, nästan obefintlig äldreomsorg, fattigdom och kulturellt armod. Om det är någon som inte tror detta så var vänlig peka på något resultat av koloniseringen som bevisar motsatsen. Vi har redan facit i hand.

Folk från jordens alla hörn tar sig till Sverige därför att vi svenskar har skapat en högtstående kultur där fred, välstånd, religionsfrihet och jämlikhet mellan kvinnor och män råder. De icke-nordiska invandrarna kommer från länder där de skapat fattigdom, kvinnoförtryck, våld och krig. När dessa invandrare kommer till Sverige blir de inte plötsligt svenskar med våra värderingar, kunskaper och livsstil. Tvärt om så stärks ofta hemländernas traditioner och invandrarna håller envetet fast vid sina nedärvda instinktiva föreställningar om religion, kvinnosyn, oansvarigt/obegränsat barn-alstrande m.m. De har generellt inte, trots samhällets enorma stöd och sänkta krav, kunnat hävda sig på arbetsmarknaden eller bidra till landets välstånd. Det är därför obegripligt hur riksdag och regering aktivt stöder massinvandringen och t.o.m. är positiva till de avskyvärda kulturer som de utom-europeiska invandrarna flytt från och nu, mot allt förnuft, vill införa i Sverige. När invandrarna från primitiva, religionsvidskepliga, förtryckande och våldsamma kulturer blivit en majoritet så kommer deras hemländers kulturer och livsstilar att dominera Sverige. Den svenska ursprungsbefolkningen kommer då att uppleva helvetet på jorden.

Nu måste vi nordbor, oavsett partipolitisk tillhörighet, ena oss i en organiserad vilja för att kompromisslöst rädda vår egenart. Detta måste ske till varje pris – i humanitetens namn. Gör vi inte det så är vi inte värda att räddas.

Det får vara slut med att kivas mellan sk nationella partier, diskutera ekonomisk politik och göra kommunala program för papperskorgarna. Vi måste enas inom en enda rörelse med en enda målsättning: den nordiska folkstammens bevarande och dominans i Skandinavien. Först när vi har skapat en nordisk stat med nordiskt styre är det motiverat att diskutera övrig politik.

tisdag, december 12, 2006

Han räddade Chile från kommunismen

Augusto Pinochet avled i söndags, 91 år gammal. Han var en av vår tids stora hjältar.

År 1973 konstaterade Pinochet att Chile skulle bli en marxiststat med fattigdom och moralisk dekadens under den dåvarande presidenten Allende. Som arméchef och överbefälhavare visade han då prov på ansvar, mod och handlingskraft när han den 11 september samma år med en kortvarig attack mot Allendes palats befriade landet från det marxistiska och korrumperade styret.

Augusto Pinochet styrde sedan Chile under 17 år. Med honom som president upplevde Chile ett ekonomiskt uppsving utan motstycke i det dåvarande sydamerika. Man talar fortfarande om ”Chiles mirakel”. Samtidigt blev det tryggare för befolkningen genom att han tog itu med brottslingar, asociala och terrorister. Tyvärr flyttade många av dessa till Sverige där chilenare blev den mest brottsbelastade invandrargruppen näst nordafrikaner (Brå-rapporten 1996:2 ). Dessa flyende chilenare var således inte oskyldiga söndagsskoleelever som de framstår i svensk press.

En av de radikala grepp som antikommunisten Pinochet vidtog var att avskeda socialarbetare och stänga socialbyråer. Han kallade socialtjänsten med sina bidrag till arbetsskygga människor för ” samhällsfarlig verksamhet”. Det resulterade i att närmare 30.000 chilenare reste runt halva jorden för att bosätta sig i Sverige, landet med världens högsta och mest lättåtkomliga socialbidrag. Officiell statistik visade sedan att chilenare hamnade på topp när det gäller invandrare som inte arbetar (många arbetslösa och studerande).

Augusto Pinochet kom från enkla hemförhållanden. Som 17-åring sökte han sig till Chiles armé. Hans stora begåvning uppmärksammades och han fick genomgå höga utbildningar, bl a i USA, samtidigt som han gjorde en snabb yrkeskarriär som ledde till att han blev befälhavare för armén år 1972. Under hela sin karriär hade han som motto:”patriotism, folkets bästa och respekt för auktoriteter”.

Vid sidan av sin yrkeskarriär skrev Pinochet många böcker och avhandlingar, bl a “Síntesis Geográfica de Chile, Argentina, Bolivia y Perú”, 1953, “Geografía Militar”, 1957 , ”Geopolítica”, 1968, ”Ensayo de un Estudio Preliminar de una Geopolítica de Chile”, 1965, “La Guerra del Pacífico”, ”Campaña de Tarapacá”, 1972, “El Día Decisivo”, 1979, ”Política, Politiquería y Demagogia”, 1984, “Transición y Consolidación Democrática 1984-1989″, 1989, “Camino Recorrido, Memorias de un Soldado” Tomo 1, (1990), Tomo 2, (1991); Tomo 3 Volumen 1 (1993), Tomo 3 Volumen 11 (1994), “Principales Discursos del Comandante en Jefe del Ejército”, Tomo I, (1990-1994), Tomo II, (1995-1998).

På Augusto Pinochets dödsdag kunde man via CNN se gråtande kvinnor på gatorna i Santiago de Chile. Englands förre premiärminister Margaret Thatcher meddelade Pinochets familj att det är med sorg i hjärtat hon mottog dödsbudet. Mer än 60.000 människor defilerade runt Pinochets kista under tisdagen. En stor man har lämnat oss.

måndag, december 11, 2006

onsdag, december 06, 2006

Pabblik sörrvis

Sveriges Television är av den totalitära demokratins effektivaste verktyg för att hjärntvätta och uppfostra medborgarna till att tycka som det politiskt korrekta vänster-etablissemanget vill. Nu när SVT-sändningarna övergår till att sändas digitalt är det ett perfekt tillfälle att avskaffa tvångsavgiften och erbjuda folk att frivilligt prenumenera på TV1 och TV2 eller att avstå, precis som andra betalTV-kanaler. Detta vill inte den armé av vänsterfolk som tryggt häckat i sin skyddade propagandaverkstad sedan 70-talet. Direkt någon andas om att göra SVT till ett frivilligt alternativ så levererar SVT-cheferna sitt mantra: ”pabblic sörrvis” (Public service). På fullaste allvar hävdar de att SVT erbjuder medborgarna en viktig samhällsservice, som de kommersiella TV-företagen inte är motiverade att leverera. Men genom att titta i programtablåerna kan vem som helst se att det inte alls är ”public service” som i huvudsak sänds i SVT. Böglobbyn, Naturnollorna, Bolibompa, Doobido, På spåret, Bingo Royale, Mäklarna, Lasse-Majas detektivbyrå, Trackslistan m fl är ingen viktig samhällsservice som vi bör tvingas att betala för. Inte heller kommunistpropaganda i stil med hyllningen av kommunistiske diktatorn Fidel Castro som sändes under fyra timmar i tre program i TV2 den 2 december och kommenterades av kommunister; Fidel Castro: Historien ska frikänna mig, Commendante och Käre Fidel.
Kommer TV2 att år 2008 även sända fyra timmar hyllningsprogram om Adolf Hitler, med anledning av att det är 75 år sedan Nationalsocialisternas valseger och maktövertagande i Tyskland? Får vi se program där gamla trogna nazister berättar om NSDAP:s politiska mål och kommentera program som: Adolf Hitler- Historien ska frikänna mig, Der Fuhrer och Käre Adolf?

Socialdemokraterna har alltid gjort vad de kunnat för att använda SR och SVT som propagandaverktyg och hindra en fri kommunikation i etern. I slutet av 1950-talet var rock´n roll i princip förbjudet att sändas på radion. Vi som var unga då fick lyssna på Radio Luxemburg för att höra Elvis, Tommy Steel, Gene Vincent m fl. På 1960-talet startade Britt Wadner reklamfinansierade Radio Syd som direkt blev den populäraste kanalen i sydsverige. Fast radiostationen fanns i en båt ute i Öresund så stoppade staten sändningarna och dömde Britt Wadner till fängelse.

Samma öde mötte Radio Nord som sände vanlig musikradio över Sverige från en båt på internationellt vatten. Staten och Sveriges Radio kallade Radio Nord för ”piratradio” och sändningarna